Jag är singel sedan 10 månader tillbaka. Jag njuter av singellivet, trivs med mitt liv och lever idag ett liv som jag inte har levt på 8 år. Det är otroligt roligt!

Men trots att jag uppskattar mitt singelliv, så betyder det inte att jag håller ögon, öron och dörrar stängda.

Nej, nej... jag spanar och håller utkik efter män.

 

Ibland brukar jag behöva påminna mig själv om att det faktiskt inte är utseendet som räknas.

Genom att jämföra män med mina bakverk och kakor som jag bakar ibland, kommer jag snabbt på att det inte är ytan som räknas...

 

Det händer att jag bakar väldigt fina bakelser, som ser väldigt aptitliga ut. Man kan inte sluta titta på dem, man vill bara ha den vackra bakelsen, kan nästan äta upp den med blicken.

När man tar en tugga inser man ibland att bakelsen inte var så god som den faktiskt såg ut. En tugga räckte för att känna att den här bakelsen vill jag faktiskt inte ha mer av. Men det var ju värt att provsmaka iallafall, hur skulle man annars veta?!

 

Det händer oftare att jag bakar misslyckade och fula kakor. Kakor som är spruckna och inte håller formen. Dessa kakor vill jag knappt äta ibland, men jag chansar och tar ett tugga ändå. Det har hänt att det visade sig att dessa fula kakor var otroligt goda och jag vill bara ha mer av dem...

 

Kan vara bra att påminna sig om detta när man är ute på spaning!