Då är det dax igen!
På lördag är det första deltävlingen i årets melodifestival och eftersom jag är lite av en melodifestivalnörd och har ett stort musikintresse så måste jag ju skriva några rader om tävlingen på lördag. Jag har inte hört något bidrag än men jag tror jag vet vilka som går till final ändå. Japp, direkt till finalen går två norrlänningar, David Lindgren och YOHIO (vi får väl se om jag tror det efter att jag har hört deras låtar oxå)
För er som har misssat YOHIO så kan jag berätta att han är värd att lyssna på, han kan vara ett musikaliskt geni... Denna 17-årige kille från Sundsvall (och brorson till en Takida-medlem) är inte bara grymt duktig på att sjunga och på att spela instrument, han vågar sig även på att göra nått annat, musik som aldrig tidigare gjorts i Sverige. Jag tycker det är helt fantastiskt att en 17-åring från Norrland presenterar en helt ny musikgenre, nämligen Visual kei. Håll ett öga på honom på lördag! Och vet ni vad.... Jag tror faktiskt att denna kille kommer vinna HELA melodifestivalen! (nej, jag har fortfarande inte hört hans låt, så jag vet inte vad jag bygger den åsikten på egentligen men men...)
Sundsvalls sjukhus skapar PROBLEM!
Det är allmänt känt att Sundsvalls sjukhus har dåligt rykte och nu har jag fått det ryktet bekräftat för mig.
Idag kl. 14.00 ringer de från Ortopeden och säger att jag hade en tid hos dem för avgipsning IDAG kl 13.00. De sa att tiden ändrades från den 31.a till den 30.e januari när jag var där för omgipsning den 8.e januari. När jag var på sjukhuset för omgipsningen fick jag kallelsen i handen... Kunde det vara så att JAG hade tagit fel på tiden?!
Jag började genast söka efter kallelsen som en galning, i tidningslådan, i pappershögar, i väskor. Till slut hittade jag den i min resväska. Och som tur var så står det klart och tydligt att min tid för avgipsning är torsdag 31/1 kl. 13.00.
Eftersom hon sa att tiden ändrades den dagen jag var där är det ju konstigt att de gav mig en kallelse med den "gamla" tiden. Jag gissar att de av misstag gav mig fel papper när jag var där senast...
Men vem tror ni blir drabbad av deras misstag?! Precis, JAG! Ny tid för avgipsning blir på fredag istället. Inte nog med att jag måste leva med gipset ett dygn extra, eftersom jag måste dit en annan dag, så kan ingen följa mig heller. Tråkigt! Jag måste alltså ta mig till och från sjukhuset på egen hand... suck!
Imorgon hade mamma och jag tänkt ta en shoppingdag i stan efter min avgipsning, men nu får det blir en shoppingdag med gips och kryckor istället... Sundsvalls sjukhus, Ni ställer till problem för era patienter!
Nu är det nära!
Om precis ett dygn är jag fri. Idag är det sex veckor sedan jag halkade och bröt foten och imorgon ska gipset bort. Det känns helt fantastiskt! Så idag börjar jag packa min resväska och imorgon börjar min resa mot Skellefteå. Men jag kommer stanna några dagar i Sundsvall först... Ojojoj, vad jag längtar! :)
Dagens projekt
Våren närmar sig, vilket betyder deklarationstider. Dagens projekt har varit att förbereda för årets deklaration. Papper,papper, papper. Justera och räkna om. I år har jag dock inte lika mycket att gå igenom då jag bara drev företaget 4 månader förra året. Däremot har jag sparat alla kvitton från min sommar i Stockholm, dax att börja kolla över vilka avdrag man får göra när man arbetat på annan ort. Känns skönt att ha gått igenom alla papper och kvitton... Nu är det bara att vänta på deklarationen.
Papper och kvitton i mängder, som vanligt...
Mysiga Harry
De senaste dagarna har jag blivit väckt av denna lilla sötnos. Harry är på besök här i helgen från Stockholm, tyvärr har ju inte jag kunnat busa så mycket med honom, men lite lek och mys har det blivit.
Lilla fina Harry.
Idag blir det en lugn dag i soffan, som vanligt. Himla tur att det är många spännande vintersporter på TVn på helgerna. Imorgon börjar min sista vecka som enbent... på torsdag ryker äntligen gipset!
Lördag...
Nej, jag har inget att skriva, jag har inget att göra, jag är uttråkad och väntar på att jag ska bli så pass trött att jag kan somna... och det brukar vara vid 02.00, så det är tre timmar kvar... Bjuder på en bild på dagens förrätt istället.
Skaldjurscocktail till förrätt, resten av måltiden glömde jag fota... men gott var det!
Fredag...
Ja, det är fredag och jag ligger redan i sängen, inte likt mig en fredag. Helst av allt hade jag ju velat vara ute med vänner just nu... Hursom helst så är det här min sista fredagkväll hemma i Fränsta.
Idag har jag faktiskt fått nyheter som jag skulle vilja dela med mig av här, men... jag väntar några veckor innan jag berättar om nyheten ;) Jag kan meddela att jag somnar med beslutsångest ikväll iallafall...
Dagens boktips
När jag flyttade till Stockholm i april förra året började jag ha som vana att alltid ha en bok i min handväska. Jag älskar att gå runt ensam och strosa i Stockholm, stanna till i en park eller på ett café och ta fram en bok och börja läsa. När jag flyttade upp till Skellefteå igen i oktober så fortsatte jag att ha en bok i väskan. Däremot har jag inte satt mig och läst i nån park i Skellefteå i höst... Boken som har legat orörd i min handväska de senaste månaderna är Paulo Coelhos Alkemisten.
För 5-6 år sedan började jag läsa Alkemisten. Då tog jag mig inte genom den utan gav upp efter halva, sedan dess har jag försökt läsa den flera gånger, men har aldrig fastnat... har tyckt den har varit ganska tråkig. Nu när jag har all tid i världen bestämde jag mig för att ge den en ny chans. För första gången läste jag klart hela boken och jag älskar den! Alkemisten handlar om att lyssna till sitt hjärta och om att följa sina drömmar... Stor chans att jag kommer läsa den igen om nått år, när jag behöver bli påmind om att man faktiskt kan nå sina drömmar.
Nästa bok som hamnar i min handväska blir Pilgrimsresan, av samma författare. Så när jag återvänder till Skellefteå kommer jag förhoppningsvis sitta på nått café med den boken i handen... Trevlig sysselsättning när man är sjukskriven.
"En saga om att uppfylla sina drömmar..."
Face it
Idag när jag letade en bok i mitt "flyttlass" (ja, hälften av alla mina saker är fortfarande här hos mamma och pappa), så hittade jag lite spaprodukter. Så idag la jag ner lite tid på att ta hand om min hy. Portömning och ansiktsmask fick fick mig att lämna soffan för en stund idag... Försöker hitta sysselsättningar som inte består av TV-tittande, bokläsning eller surfande. Imorgon blir det manikyr för händerna...
En lermask i ansiktet fick iallafall tiden att gå...
Januarinaglar...
Som tur är har jag hälften av alla mina nagelgrejer här hos mamma och pappa och hälften är uppe i Skellefteå. Så förra veckan kunde jag ta bort mina julnaglar och istället gjorde jag dessa vintriga januarinaglar på mig själv.
Till mitt framtida boende.
Jag har en magkänsla som säger att jag snart kommer få min egen lägenhet. Jag tror och hoppas att jag i vår får inreda mitt nya hem. När det blir dax att köpa nya saker till köket så vet jag precis vart jag ska inhandla dem. Alla saker nedan finns att köpa på ICA Maxi och jag vill verkligen ha ALLT! När dessa saker finns i mitt kök kommer jag att trivas där och då kommer jag baka, baka, baka!
Köksprylar till mitt kommande kök! Från ICA Maxi
I need air.
Söndagkväll... och jag insåg precis att jag inte har varit ut genom dörren en enda gång den här veckan. Jag har inte ens stått i dörröppningen och andats in lite frisk luft. Imorgon måste jag ut och luftas lite tror jag...
Strålande vinterdag har det varit idag, men jag har legat i soffan och kollat på sport, alpint, skidskytte och längd exakt hela dagen.
Sunk-söndag.
Flottigt hår, otvättat ansikte, smutsiga kläder och svetten stinker. Duscha med gips är krångligt, så därför duschar jag för tillfället bara en gång i veckan, nämligen på måndagar. Det blev automatiskt på måndagar då både julafton och nyår inföll då, och de dagarna vill man ju inte vara allt för sunkig... och sedan har måndagsduschningen fortsatt.
Det leder till att söndagar är vidriga, eller jag är vidrig! Jag skippar t.o.m morgontvättningen över handfatet på söndagar, känns lixom inte så givande... Sen så börjar den långa väntan på att det ska bli måndag. Imorgon blir dock min nästsista "måndagsduschning", snart kan jag duscha precis när jag vill igen, utan krångel. Längtar.....
Jag är omringad...
...omringad av fantastiska vänner! Jag berättade tidigare om det gulliga MMS.et som jag fick av Linda i veckan. Igår ringde Malin och skrek: "Sofie, du måste komma hem snart, jag saknar dig!" och imorse när jag vaknade hade jag fått ett SMS av Emelie där det stog "Jag har Sofie-abstinens, vi måste ses snart!"
Just nu befinner jag mig i Fränsta och vet ni vad?! Idag insåg jag att jag faktiskt är precis mitt emellan alla ovanstående nämnda personer.
Väljer jag att åka 50 mil västerut från Fränsta så kommer jag till Linda.
Väljer jag att åka 47 mil norrut från Fränsta så hamnar jag hos Malin (+ alla andra vänner i Skeå)
Väljer jag att åka 46 mil söderut från Fränsta så kommer jag till Emelie.
Så just nu är jag omringad av de personer som jag saknar mest, synd bara att alla bor ca. 50 mil från Fränsta...
Linda i väster. Malin i Norr. Emelie i söder.
Jag är ur balans.
För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att göra allt för att min kropp ska må bra. Efter många, många år med halsbränna, dagliga magsmärtor, högt blodtryck, energilöshet och sömnproblem bestämde jag mig för att börja ta hand om min kropp. Jag började äta bättre mat och på bestämda tider, jag slutade "trycka" i mig mat som jag alltid hade gjort och drog ner på sötsaker. Samtidigt började jag röra på mig mer, promenader, simning och vardagsmotion.
De senaste 10 månaderna har min kropp mått bättre än på länge. Jag har inte haft halsbränna, inte haft magsmärtor lika ofta, jag har fått normalt blodtryck och varit full av energi. Dessutom har mitt BMI visat "normal" för första gången på 8 år, vilket även det känns bra. Med andra ord har jag och min kropp mått fantastiskt bra i höst och jag har kunnat kolla mig i spegeln med ett leende.
Första tecknet på att jag inte tar hand om min kropp är att jag får halsbränna och får ont i magen... Den senaste veckan har min kropp visat precis de tecknen och det känns jobbigt, riktigt jobbigt. Nu har jag dagligen halsbränna och vaknar ibland på nätter med sån extrem halsbränna att jag måste försöka sitta upp och sova...
Det är inte så konstigt. I 4 veckor har jag legat stilla i soffan samtidigt som jag har ätit julmat, 60-års tårta och mammas mat. Godis, kakor och bullar är ju förstås också alltid gott att tugga på när man ligger och kollar på film... och jag känner tydligt hur det straffar sig... suck.
Jag längtar, längtar, längtar till den dag jag kan börja träna igen, till den dagen jag kan gå och simma istället för att ligga hemma framför TV.n och trycka kanelbullar. Läkaren säger att min fot kommer vara helt läkt i maj och jag har som mål att även min hälsa ska vara i balans då...för just nu mår min kropp inte så bra. Jag är ur balans!
Citat.
Isabella 6 år:
"Mormor, du får inte knäppa kort på mig nu när jag sitter på toaletten och trycker,
för jag är så röd i ansiktet nu.
Man blir faktiskt röd i ansiktet när man sitter och trycker
och jag vill inte vara röd i aniktet på kort!"
HatKärlek.
Hmm, hatkärlek, det är precis det jag känner för min rollator. Tanken är att den ska hjälpa mig, en skadad person som behöver hjälp i hemmet alltså. Men jag skulle vilja jämföra min rollator med någon som säger att hen är min vän, en vän som erbjuder sin hjälp när jag behöver det. Men istället för att hjälpa, så bestämmer sig vännen för att fälla krokben på mig... hela tiden!
När jag fick min rollator så ÄLSKADE jag den! Den var mitt stöd, mitt "andra" ben. Jag kunde sätta mig och vila på den så fort jag blev trött. Jag kunde frakta saker, mat, filmer, tidningar, kläder tackvare den. Jag sa då att jag aldrig ville lämna tillbaka den, rollatorn var ett stort stöd som underlättade mitt liv...
Nu har jag levt med min rollator i 4 veckor... och jag känner mer och mer för varje dag som går att den bara gör livet krångligare för mig. Visst, jag kan fortfarande sätta mig och vila på den och jag kan fortfarande frakta saker på den. Bra. Tack.
Men... den kör även fast i varenda liten matta som ligger på golvet, hela tiden. Den väljer även att köra in i alla hörn, i alla bordsben och stolar som finns i närheten (NEJ, det beror inte på chauffören, rollatoren HAR ett eget liv!) Dessutom har den bestämt sig för att om jag fraktar vätska på den, då MÅSTE halva glaset spillas ut varje gång, vilket leder till ytterligare besvär då jag måste torka upp det. Faktiskt så är det så att hälften av alla saker som jag fraktar på rollatorn, väljer den att slänga i golvet... Detta leder förstås till stor irritation hos den handikappade, då det är himla krångligt att torka upp, plocka upp och fixa saker som går fel på ett ben och med en rollator som ALLTID ska vara ivägen...
Men NU förstår jag äntligen varför majoriteten av alla rollatorgubbar/tanter är på så dåligt humör, nu förstår jag varför de är bittra och ständigt klagar på allt och alla. Man blir bitter, irriterad och på dåligt humör när man kör rollator! Tänk dig själv, hur skulle du reagera om din "hjälpsamma vän" hela tiden fäller krokben för dig?!
HatKärlek
Min dag i bilder...
Normalt så ligger jag i soffan heeela dagarna (måste fortfarande ha benet i högläge). Men just idag, när jag valde att fotografera min dag, så har det varit full fart... Här kommer min dag i bilder.
Vaknar 10.00
Kollar alla nyheter och uppdateringar som gjorts under natten. Hoppar sedan ner för trappen
10.30 frukost och morgontidning. Läser självklart horoskopet så jag vet vad dagen kommer erbjuda...
11.00 Gör om mina naglar på höger hand (vänstern gjorde jag igår). 12.30 Gör ett nytt försök att cykla på motionscykeln, men det är 10 ggr jobbigare med bruten fot, så det blev inte många minuter idag heller.
13.30 Lunch, äter det som är absolut enklast att tillaga och kollar på 5 avsnitt av Cleo
15.30 Dax för matlagning utan assistans. Dagens middag blir Ugnsfalu och hemlagad potatismos. Att laga mat på ett ben är ett projekt som leder till att svetten rinner... Ni borde testa, bra träning!
18.00 Lägger mig i soffan framför TV.n och äter en bulle. Ligger där till klockan 22.00...
22.00 Kvällsfika, uppblåttnad musli i fil (MUMS!) 22.30 Hasa upp för trappan, mot sängen...
23.00 Bloggar, mailar, läser böcker.... till klockan 00.30 då det är dax att sova.
God Natt!
Blir glad...
Fick ett MMS förra veckan från min bästa vän. Hon hade målat så fint så jag känner att jag vill dela med mig av hennes konstverk. Blev glad och känner mig så Tacksam att har en vän som Linda!
Bilder från Björnrike
Att vara ute i slalombackarna, men inte få åka slalom är att tortera sig själv lite, eller som att ställa en godispåse framför ett barn och säga att du inte får äta... Under tiden jag hoppade på kryckor upp och ner för barnbacken gled alla andra i familjen runt på skidorna i perfekta backar. Jag hoppas att skidresor som denna blir en återkommande tradition för oss, det var nämligen väldigt roligt... trots att jag fick ha kryckor istället för stavar.
Mina systrar Carro och Marie
Större delen av sällskapet på väg upp för backarna, själv hoppade jag på kryckor uppför...
Gabbe, 4 år, åkte slalom för första gången och tyckte det var roligt en dag iallafall. Mamma och pappa åkte även de slalom
Isabella, 6 år, imponerade när hon åkte ner för backarna för första gången. Larry provade snowboard.
Jag och min gipsade fot hoppade upp för barnbacken på ett ben med kryckor. Såg hur alla tänkte "-Ja, hon har nog åkt slalom hon..." Fick även den frågan ibland... pinsamt att erkänna att det inte var en slalomolycka.
Carro och Simon tar en fikapaus och hela min dag var en lååång fikapaus.
Leken "4 man i soffan" fick oss att skratta så att tårarna sprutade på kvällarna. Här är de 4 största personerna nedtryckta i den lilla soffan. Rolig lek som kommer lekas fler gånger, helt klart!
Bilder från firandet.
Nu är vi hemma igen efter att ha firat min pappas födelsedag i Vemdalen/Björnrike i några dagar. Hela familjen samlades för en långhelg med skidåkning, god mat och framförallt för att fira 60-åringen. Bjuder på några bilder från kalaset i torsdags.
Carro fick sköta "skumpaöppningen" och tårta serverades förstås efter middagen
Redo för smörgåstårta och pappa läser Grattiskortet
Gabbe och Bella hjälper morfar med paketen
Mysigt inne också...
Björnrikes skidanläggning ligger ett stenkast från Vemdalen och lägenheterna som vi hyr byggdes 2011, de är alltså helt nybygda, så det är ganska trevligt att sitta här inne i värmen och ta det lugnt oxå (försöker se saker positivt här...)
Nedre Nallehusen, Björnrike
Fräscht badrum med bastu
Stackars mig...
Hela gänget är ute i slalombackarna och åker slalom och snowboard... och jag sitter inne i soffan och tycker synd om mig själv. JAG VILL OCKSÅ UT OCH ÅKA SLALOM! Det är strålande sol här i Björnrike, perfekt slalomväder och backarna ser fantastiska ut... För första gången sedan olyckan tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.
Fantastiska backar i Björnrike/Vemdalen
Min fot vilar mot fönsterbrädan samtidigt som jag längtar ut till backarna...
Följde med ut till backen en sväng idag... ....Men sen blev det till att vila.
Försöker hålla humöret uppe här inne i soffan...
Vi drar till fjällen!
Några veckor innan jul bokade jag in mig på en långweekend till Vemdalen nu i januari. Tanken var att det skulle bli en helg i slalombacken... Nu är den helgen här. Jag har övervägt att faktiskt åka på en slalomskida, men eftersom jag har brutit det ben jag helst åker med då, så måste jag lägga ner tanken... Åka slalom med "fel" ben, skulle troligtvis leda till ett till benbrott.
Men jag åker hursomhelst med till Vemdalen ändå. Jag får väl vara den person som håller stugan varm medan alla andra är ute i backen och far. Ja, jag har konstaterat det förut, dålig tajming att ha gipsat ben just nu...
Nu drar vi till fjällen! och det är fullt i bilen....
Grattis på 60-årsdagen!
Idag fyller pappa 60 år och vi har precis börjat firandet med sång och tårta på säng. Firandet fortsätter sen hela helgen. Kommer bli galet roligt.
GRATTIS på födelsedagen bästa pappa!!
GRATTIS på födelsedagen bästa pappa!!
Halvtid...
Idag är det halvtid för mig, 3 veckor har gått sedan halkolyckan, vilket betyder 3 veckor till med gips. Datum för avgipsning blir 31 januari. Gissa om jag längtar?!
Igår var jag på återbesök på Sundsvalls sjukhus. Jag hade hoppats på att läkaren skulle säga att foten har läkt och att jag inte behöver gipsas om... men den tanken var lite väl optimistisk. De tog de 15 stygnen som syddes efter operationen, de gipsade om men tyvärr fick jag inte välja färg denna gång. Foten röntgades och allt ser väldigt bra ut. Läkaren tror dock att jag kommer måsta hoppa på kryckor även efter gipset är borttaget, bara för att musklerna i mitt ben inte kommer orka gå.... suck. Dessutom måste jag fortfarande ha benet i högläge så mycket jag bara kan, däremot får jag börja stödja på foten lite lätt och försiktigt, vilket känns skönt.
Läkaren sa att min fot och ben inte kommer vara helt återställt förrän i MAJ! Eftersom det kommer ta flera månader för mig att bygga upp musklerna i benet igen. Tänk att en liten hal isfläck kan ge så mycket skada..
Inte lika snyggt gips denna gång.
Stupid Rat!
De senaste nätterna har mössen sprungit maratonlopp i väggarna här. Jag vet att de inte kan ta sig in i huset och till min sköna säng, men trots det tycker jag att det är obehagligt att ha dem springandes i väggen intill min säng. Inatt var det dock lugnt i väggarna, istället inbillade jag mig att en mus hade lyckats ta sig in på mitt rum. Jag låg vaken och lyssnade efter ljud som kanske skulle kunna komma från en liten förvirrad mus i mitt rum. Detta höll mig vaken inatt... så jag somnade vid 3 inatt och väckarn ringde kl. 5.45. Nej, det var ingen dum råtta i mitt rum inatt, däremot ett himla trött Sofie. Nu har jag precis vaknat upp från en 2 timmars lång vila.Skönt!
Bakat kaka.
Igår tog jag på mig projekt -baka Daimcookis och det gick faktiskt ganska bra. Jag satt stilla på en stol medan mamma plockade fram alla ingredienserna till mig, jag gjorde degen och rullade bollarna, mamma gräddade dem och diskade undan efter mig. Bra samarbete och goda kakor! :)
Imorgon ska jag till Sundsvalls sjukhus för att ta bort stygnen efter operationen, röntga foten och gipsa om den. Jag hoppas hoppas hoppas att jag får börja stödja på foten efter det!
När en enbent leker kock...
För ett par dagar sedan tog jag på mig uppdraget att laga middagen. Ingen var hemma och kunde assistera mig, så jag fick klara mig på egen hand. Jag valde att tillaga Grekisk pytt, alltså rotfrukter och kyckling i ugn... Enkelt tänkte jag, ta fram grönskerna till bordet, hacka, lägg i form och in i ugnen. Klart. Men nej, riktigt så enkelt gick det inte kan jag meddela.
Bara att plocka fram saker ur kylskåpet, stående på ett ben var en utmaning. Det största problemet är att ALLT väljer att ramla i golvet! Morötterna rullar iväg, löken likså. Flaskan med oljan tippar och vätskan från kycklingen läker från påsen. Och allt måste då plockas upp från golvet, ståendes på ett ben. När allt väl är framtaget till bordet är värken i benet så stor att man bara vill sätta sig på en stol och skrika. Men det är då man inser att man valde den slöaste kniven i köket och att ugnsformen inte kommer räcka till all mat. Upp och hoppa igen alltså. Hackandet kan äntligen börja, men det tar inte lång stund förrän man kommer på att paprikan ligger kvar i kylskåpet. Hämtar paprikan ur kylskåpet och passar förstås på att riva ut en burk med creme fraich på golvet. Hör och hämna så sitter locket KVAR på burken och jag behöver alltså inte torka golvet. Svetten börjar vid det här laget att rinna på ryggen och jag funderar på om jag ska ge upp. Men jag är envis och inte den som ger mig så lätt. Allt hackas och ställs in i ugnen.
Dags att röja upp lite efter mig. Tar knivarna som jag använt, lägger på rollatorn för att hoppa till diskbänken med dem. Knivarna faller till golvet (förstås) och jag skrattar högt... En kniv fastnar snyggt i golvet bara några centimeter från min friska fot och jag står chockad och funderar på om det är möjligt. Har min otur äntligen vänt?!
Nybakade bullar!
Jag har legat i soffan i över 2 veckor. Jag är less, otroligt less. Så idag valde jag att baka kanelbullar, på ett ben med rollatorn som stöd. Tro mig, det är jobbigare än vad det låter... dessutom sväller benet upp så fort jag inte ligger ner. Det slutade med att min bakassistent, alltså mamma, fick ta över kavlandet. Men 120 goda kanelbullar blev det iallafall denna lördag.
Ny blogg och nytt bloggskrivarredskap!
Det är inte bara bloggadressen som blir ny, det blir även ny teknik för min del. Jag säger Hej Då till min gamla dator som jag har bloggat från i alla de tidigare 4 åren och säger Välkommen till min nya surfplatta som levererades med posten idag. Perfekt timing! Tanken är att jag ska kunna blogga lite oftare och slippa släpa med mig min stora gamla datorn överallt. Känns roligt och spännande att få börja på nått helt nytt...
Hej då, gamla dator! Min nya surfplatta
Tar kontroll över bloglovin
Nytt år, nytt liv och ny blogg!
Välkommen till min nya blogg! Jag avslutade förra bloggen med att skriva att 2013 skulle bli en nystart för mig. Inatt fattade jag därför beslutet att även starta en ny blogg. Min gamla blogg kommer ligga kvar, så ni har tillgång till recept och nagelinspiration, men den kommer inte uppdateras. Den bloggen tillhör nu mitt förflutna.
Men oroa er inte, inget kommer egentligen att förändras. Jag kommer fortsätta skriva om exakt samma saker som tidigare; om min vardag, om mina tankar, drömmar och om mitt Liv helt enkelt.
Välkommen att följa med på min nya Livsresa!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
