I lördags var vi då samlade hela gänget för att ta en dag på Stockholms närmaste Skärgårdsö, Fjäderholmarna.

Carro & Simon, Marie & barnen och jag hoppade på båten kl. 10.00 och åkte iväg för att sola och bada.

 

Väl framme på Fjäderholmarna visade det sig att sandstranden som nämnts i informationen om den lilla ön, inte var en särskilt trevlig sandstrand. Efter en tids sökande efter en finare strand  gav vi upp. Vi la oss på den steniga och grusiga lilla "stranden" bakom sopcontainrarna. Vi var först på plats och hade blivit varnade om att när de stora färjorna kommer och åker förbi så kan det komma stora vågor, så därför la vi oss ca. 2 meter upp från vattenkanten.

 

Den lilla "stranden" fylldes på med folk och till slut var den fullsatt. Det var svårt att gå ner till vattnet p.gr.a alla vassa stenar och botten var inte särskilt fräsch. Så det blev inte många dopp där. Jag har aldrig någonsin längtat efter mina foppatofflor så mycket som jag gjorde då.

 

Men vi hade mysigt ändå, fikade och pratade. Vi låg mest på den steniga "stranden" och solade, båtar åkte förbi och de kom små vågor, men ingen våg var i närheten av oss, som sagt, vi låg ju nästan 2 meter från vattenkanten.

 

Plötsligt, från ingenstans, kommer en våg och sköljer upp på våra fötter, nederkanten på handdukar och filtar blir blöta och vi alla ställer oss upp snabbt, rycker upp väskor, handdukar, kläder, allt för att rädda sakerna från nästa våg som sköljer in. Den vågen var större. Vi springer upp ytterligare en meter med alla våra saker. En ny våg sköljer in, över vår picknick-filt och några kvarglömda skor. När vågen drar sig tillbaka ser jag hur den tar med sig min syster Maries kvarglömda handväska. Jag släpper alla mina saker i panik, springer barfota på de vassa stenarna för att rädda handväskan (innehållande mobil, kamera, plånbok...) som är på väg ut i vattnet. Jag hinner inte få tag i väskan, utan vågen tar den med sig ut i vattnet. Jag slänger mig efter den, skrapar i knän och ben i stenarna men lyckas rädda väskan.... precis innan nästa ÄNNU STÖRRE våg kommer in över oss.

 

Hela mitt sällskap står längst upp på den lilla "stranden" och greppar hårt i sina saker, när jag är ute och kastar mig efter Maries handväska. På väg upp till trygghet så kommer alltså den 3.e stora vågen in och jag ser hur den sköljer över alla mina saker som ligger på marken, mina kläder, mina skor, min handduk och min handväska sköljs över av vågen. ALLA MINA SAKER BLEV GENOMBLÖTA. Som tur var hann jag rädda mobilen innan vattnet rann in i min handväska.

 

Vågorna drog sig tillbaka och där stod jag i bikini med sönderkrapade och blödande ben, med genomblöta kläder och med minen "vad var det egentligen som hände?" Lite panikkänsla i kroppen kan jag lova.

 

Allt det här hände inom loppet av ca. 30 sekunder, plötsligt förvandlades våran härliga stranddag till totalkaos. Och vad gör man sen, när alla handdukar och filtar är blöta, vi hade inget att ligga på längre på den steniga stranden... Vi bestämde oss för att åka hem. Men jag kan ju inte åka in till Stockholms stad endast iförd bikini, så jag fick slänga på mig min genomblöta långklänning och ha den på mig på hemvägen, det var inte skönt.

 

Gissa om vi alla har skrattat åt denna händelse? Redan då, sekunden efter att vågorna hade dragit sig tillbaka började vi alla skratta åt kaoset som vågorna ställt till med. Vi skrattade så att tårarna sprutade, vad skulle vi annars göra?! Och tro mig, vi kommer skratta åt denna dag i många, många år till!

 

Men alla hade inte lika roligt som vi. Paniken i ögonen hos den mamman och sonen som var ute i vattnet när dessa jättevågor kom in var inte lika roliga. De hade helt tappat kontrollen och kastades med vågorna fram och tillbaka. Det slutade bra, men de måste ha varit livrädda!

Efteråt hörde vi barn som grät av rädsla och panik, det var faktiskt riktigt obehagligt ett tag så det är inte så konstigt...

 

Bara några minuter innan dessa vågor drog in, så var Carro och Simon ute i vattnet med Bella och Gabbe. Simon såg då en stor båt åka förbi och förstod att den båten kommer ge ifrån sig stora vågor. Han sa då att det är bäst att ta upp barnen ur vattnet, vilket de som tur var gjorde. Och Simon hade helt rätt, den båten framkallade några rejäla vågor. Vågor som gjorde denna dag minnesvärd för alltid!