Tacksam!
Min sjukskrivning för den brutna fotleden börjar lida mot sitt slut. Imorgon går jag från sjukpenning till a-kassa igen (från ett bidrag till ett annat).
Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om min uppskattning till den svenska sjukvården, så jag passar på att göra det nu. Det var ju första gången någonsin som jag kom i kontakt med akutsjukvård och sjukhus den där halkiga dagen i december... och jag hade ingen aning vad som väntade mig det närmaste dygnet då.
Men jag blev omhändertagen på absolut bästa sättet. Vilka fantastiska människor som jobbar inom vården. På akuten fick jag hjälp direkt och även fast jag "bara" hade brutit foten så kunde det stå 4 sköterskor och läkare hos mig samtidigt, nån gav mig medicin, en annan klämde och kände eller kanske fyllde i något papper. Jag skjutasades runt av personal hela tiden, till röntgen, till operation, till uppvak och till ortopedavdelningen. I ett dygn låg jag på ortopedavdelningen i Skellefteå och under det dygnet fick jag hjälp med ALLT, frukostens serverades, sängen bäddades, kuddar fixades, hjälp till toaletten, kläder byttes, medicin delades. Och alla sköterskor, läkare, sjukgymnaster och övrig personal var helt fantastiska och hjälpsamma! Och jag låg mest och hade dåligt samvete över att de måste lägga energi på mig bara för att jag hade varit klantig...
Det som jag ändå blir mest imponerad av det är att jag under detta dygn blev:
*röntgad
*sövd
*opererad
*gipsad
*fick mediciner i mängder
*fick frukost, lunch och middag
*uppassad av läkare och sköterskor
... och ändå slutade min sjukvårdsräkning på 80kr! Jag skulle så himla gärna vilja veta vad den verkliga kostanden för min fotledsfraktur egentligen uppgick till. Troligtvis väldigt många 1000kr... Visst är det fantastiskt att betala hög skatt, så att sjukvårdbesöken nästan är gratis.
Ja, jag är imponerad av svensk sjukvård och av sjukvårdspersonal och då särskilt av personalen på Ortopeden i Skellefteå. Tack!
Nu hoppas jag att jag får börja arbeta heltid snart, så jag får göra rätt för mig och betala den där fantastiska skatten!
Sjukdomsuppdatering
Börjar ni bli less på att läsa om mina sjukdomar hela tiden?! Jag förstår er... ni anar inte hur less jag är.
Igår trodde jag att jag var på bättringsvägen. Hade inge feber på hela dagen och när jag la mig låg tempen på 36.8, helt perfekt. Men vid 3.30 vaknade jag med frossa och en vidrig hosta. Det är typ omöjligt att somna om när det bara rosslar i halsen när man andas. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har haft slemhosta tidigare, men det är ju vidrigt! så jag låg vaken till klockan 6.30 innan jag lyckades somna om igen.
Idag låg febern på 38.3. Jag förstår inte vad jag har drabbats av för sjukdom, jag har ju haft feber sen i lördags. Puuhuu, vad jag är less!
Idag var jag dock tvungen att åka till stan och handla igen. Min kropp har nämligen skrikit efter apelsinjuice och leverpastej senaste dygnet. Så det blev att trycka alvedon, bita ihop och intala sig själv att man mår bra. Jag var dock lite orolig att jag skulle svimma, kände mig lite darrig och snurrig, men det gick bra. Nu har jag laddat upp med massa frukt och bär och hoppas det hjälper mig att bli frisk.... Fortsättning följer!
Nu: filmtajm
Den sjukaste vintern...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag är faktiskt lite chockad... Den här vintern kommer gå till historien som den sjukaste vintern någonsin för min del.
I november drabbades jag av halsfluss och fick käka en penicillinkur. I december halkade jag så illa att jag bröt fotleden. Idag inleder jag min sista vecka som sjukskriven p.gr.a foten. Den här sista veckan innan det är dax att börja arbeta lite extra igen, hade jag planerat att träna hårt och bygga upp musklerna i foten. Men vad tror Ni händer?!
Japp, jag är sjuk! Feber, ont i halsen, hosta och förkyld.
Jag var hes och hade feberfrossa redan i lördags men valde att ignorera det och intalade mig själv att det berodde på sömnbrist. Igår slog det till ordentligt, frossa och en sån där hemsk slemhosta. Samtidigt som man vill kraxa upp slemmet så låter man bli bara för för att det gör så himla ont i halsen och lungorna att hosta. Igår somnade jag fullt påklädd, med tjocksockar, täcke och filt över mig, men frös förstås ändå.
Idag valde jag ändå att proppa i mig några alvedon och ta bussen till stan en snabb sväng. Haltande och med feber handlade jag upp halva apoteket typ... jag måste ha sett himla sjuk ut. Men nu är jag tillbaka i sängen igen och min plan är att jag ska vara frisk innan dagen är slut. Och sen ska jag hålla mig frisk resten av året, för visst har jag haft årets dos av sjukdomar?!
Söndag, Sunday, Sonntag, Domingo....
Vilket helg det har varit! Äntligen kunde jag gå ut med kompsarna på stan. Ifredags gick jag och Jessica ut och tog ett glas och surrade bort kvällen. Vi hamnade på Verandan där det var väldigt lugnt tills alla Melodifestivalmänniskor dök in (för er som missat det så var Mello här i Skellefteå i går). Så där satt vi och spanade på Körberg, Danny, Martin... och alla andra artister. Starstrucked!
Igår blev det tjejkväll med Malins vänner och Melodifestivaltittande. Till slut letade vi oss ut till Bishop. Galet mycket folk ute i Skellefteå igår, vilket var himla roligt, då mitt behov av att vara ute och träffa folk senaste tiden har varit stor!
Idag blir en dag framför TV.n, mycket bra sport idag som tur är. Jag har ont i halsen och en jobbig hosta, så jag lever på the och halstabletter, men det går nog över snart... :-)
Jajajag...
Torsdag och Alla hjärtans dag, dagen som jag brukar vilja bojkotta varje år. Men som jag iår valde att fira med att ge mig själv lite extra kärlek. Fick en frisörtid och äntligen fick jag klippa bort min hemska hockeyfrilla. Perfekt att snygga till sig själv denna kärleksdag.
Idag valde jag att ta gåstavarna och gå hela vägen till stan. Ja jag kände mig som en gammal kärring när jag långsamt och haltande gick med stavarna in till stan, dessutom gjorde ryggsäcken på ryggen inte att jag såg yngre ut direkt. Och ja, jag blev omkörd av gående tanter och gubbar med stavar hela tiden...
Däremot kände jag mig genast yngre igen när jag, efter att jag klippt mig, gick in i en butik och köpte en trisslott. De ville se min legitimation! Hmmm, visst är det 18-årsgräns för lotter?! Jag är 30...
Kvällen har jag tillbringat på Eddahallen. Simmade några längder innan jag la mig i bubbelpoolen och fördrev kvällen där. Alltid lika härligt att vara på Eddahallen :) Känner enorm Tacksamhet att jag kan leva mitt "vanliga" liv igen!
Ja, det var min hjärtedag det... Tog före och efter bilder på mitt hår. Nu syns inte skillnaden så tydligt här, men det är stor skillnad och jag är skiiiitnöjd! Redo för en helhelg på stan :)
Imorgon är det måndag.
Innan jul köpte jag 3 par nya byxor och 2 par jeans, helt nytt för över 2000kr. Just nu ligger de nya byxorna i min garderob och jag får tyvärr inte på mig dem. Midjemåttet ökar snabbt när man lever på mammas mat och är orörlig. Jag har två alternativ, antingen låter jag de ligga kvar och går ut och köper 5 par nya byxor, eller så kämpar jag för att få på mig dem igen. Eftersom jag är en person som ifrågasätter dagens konsumtionssamhälle känns det väldigt fel att gå ut och köpa nytt, när jag faktiskt har nya kläder, som jag gillar i garderoben.
Därför kommer jag imorgon måndag börja ta härliga promenader och sköna simturer igen. Jag kommer börja äta god och nyttig mat igen och framförallt ska jag ge min kropp mycket kärlek igen. Jag måste få tillbaka den energi som jag hade i höstas, komma i form igen och komma i de byxor som ligger och väntar i garderoben, så jag slipper gå ut i mysbyxor...
Dessutom behöver min fot all den träning den kan få för att bli stark igen. Jag haltar mig sakta fram och har svårt att gå i nerförsbackar och nedför trappor. Så i helgen har träningen bestått av att gå ner för trapporna här i trappuppgången. Jobbigt, jobbigt, men ett ont måste om jag ska bli återställd någon gång.
Imorgon är det måndag och då är det äntligen dax att börja få tillbaka mina gamla rutiner, rutiner som jag mår bra av :) Eddahallen, here I come!
Fodral till surfplattan
Några gånger per år ger jag mig på att sy saker, kuddfodral, gardiner eller liknande. Jag har egentligen inget tålamod när jag sitter vid symaskinen, så därför fuskar jag en hel del när jag syr. När jag köpte min surfplatta för några veckor sedan så bestämde jag mig för att sy ett fodral till den. Idag tog jag tag i det. Jag hade bestämt att om jag misslyckas så skulle jag isåfall beställa ett fodral av min kusin Mirjam, som faktiskt KAN sy.
Men det gick ganska bra ändå. Jag fick ihop ett fodral, visst lite snett blev det kanske, men jag skyller på att jag faktiskt inte hade något måttband utan endast använde ögonmåttet. Dessutom tycker jag att det ska synas att man har gjort det själv :-)
Tyget är köpt på Panduro
I'm back!
Jag längtat, längtat, längtat till den dagen då jag vaknar upp i "min" säng i Skellefteå och jag kan ställa mig upp på golvet med två friska fötter. Imorse var äntligen den dagen här! Jag anlände till Skellefteå igår kväll och fick sova i min säng inatt. Imorse när jag vaknad kände jag enorm Tacksamhet över att jag äntligen har två fötter att gå på. Det är inte förrän man blit enbent som man verkligen förstår hur skönt det är att ha två friska ben!
Imorse vaknade jag upp i Skellefteå med två friska fötter, den ena mer svullen än den andra, men vad gör det när jag kan gå iallafall.
Envis eller puckad?!
"Det är inga problem, visst klarar jag det..." är en tanke som jag tänker väldigt ofta. Jag är en person som alltid tänker att saker och ting löser sig även om jag förstår att det kommer bli en utmaning.
Idag klev jag upp kl. 6.00 för att hjälpa Isabella på Friluftsdagen. Hon skulle ta skolbussen till Sidsjöns slalombacke och jag blev tvungen att ta en stadsbuss. Min tanke var att min buss skulle stanna nära slalombacken... det gjorde den inte... Jag hoppade av vid slustation, frågade några killar hur man tar sig till slalombacken och de svarade vänligt "följ bara det här skidspåret så kommer du dit...." Så klockan 9.00 imorse började jag, mina kryckor och min onda fot att gå elljusspåret. För varje steg jag tog sjönk fötterna ner 3cm i snön och varje gång jag satt ner höger fot sa jag Aj! Det gjorde ont, ont, ont och jag hade ingen aning om hur långt jag var tvungen att gå, men jag gick och gick.... Ge upp kunde jag ju inte göra. Bella väntade ju på mig vid backen.
På min väg genom skogen funderade jag på om jag är puckad som gav mig på detta?! Och om det är vanligt att skidåkarna möter en tjej på kryckor och som pratar med sig själv i skidspåret?! Kändes lite komiskt.... Men till slut såg jag flaggor och jag förstod att målet var nära. När jag kom fram stod en glad Isabella i värmestugan och vinkade till mig genom fönstret. Resten av dagen satt jag i värmestugan, drack varmchokla och vilade min svullna fot. Nu kanske ni tror att jag gick flera timmar, flera kilometer... men nej, det kändes bara som det. Det var ca. 1.5 km som jag gick på ca. 25 minuter. Jag får se det som ett bra träningspass :-)
Här var jag ute och gick imorse...
Pollymuffins
Det var evigheter sedan jag bjöd på ett recept. Men idag har jag och Gabbe bakat muffins, chokladmuffins med Polly. De blev supergoda, så därför delar jag med mig av receptet
Recept Pollymuffins
3 ägg
3 dl socker
6 msk kakao
3 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
2½ dl mjöl
150 g smör
Topping
3 dl grädde
100 g mörk choklad
Gö så här: Vispa ägg och socker pösigt. Blanda sedan i alla torra ingredienser och sist det smälta smöret. Häll i smeten i muffinsformar och tryck ner pollygodisar i smeten. Grädda i 175 grader i ca. 10-12 minuter. Låt svalna.
Till toppingen värmer du grädden i kastrull, ej koka. Bryt ner chokladen i den varma grädden och rör tills den smält. Låt den bli kall i kylskåpet. När den är kall, vispa chokladgrädden fluffigt. Bred på chokladgrädden på muffinsen och dekorera med strössell.
En vanlig dag... kanske..
Idag ska jag försöka ha en "vanlig" dag, utan att bli hindrad av min onda fot. Dagen börjar lugnt med Alpina-VM i soffan. Tro det eller ej men jag är faktiskt lite sportintresserad och under vintern följar jag mer än gärna alla alpina tävlingar, och idag börjar alltså VM, perfekt då jag är sjukskriven större delen av februari och kommer kunna se alla tävlingar. Yeey!
Jag tänker även ta en tur till Birsta city, då med buss förstås. Det blir en utmaning. Idag tog jag en promenad, utan kryckor, runt parkeringen här utanför. Promenaden varade i 10 minuter och efter halva tiden kändes vaden väldigt spänd och hela benet värkte. Det kommer alltså inte bli någon lång shoppingrunda, men jag behöver en ny ryggsäck till all min packning. Jag får se shoppingturen som träning. Gissar att jag måste vila resten av kvällen sen...
Jag är fortfarande tveksam till hur bussresan norr ut ska gå, men jag hoppas jag ska klara av resan innan fredag iallafall.
Nu: Frukost!
Resultatet efter olyckan...
"Det går snabbt" är den vanligaste kommentaren jag har fått när jag har mött människor som frågar vad som hänt med min fot. Helt ärligt tror jag att 95% av alla jag har pratat med har sagt just den meningen.... Vill Ni veta resultatet efter olyckan som "gick så snabbt"?
1. Ett långt ärr på 15 stygn vid fotleden
2. En vad som har minskat ca. 4 cm i omkrets
3. Ett högerben utan styrka
4. Ett vänsterben starkare än någonsin
5. Ett obehagligt pirr under höger fot
6. En vad som bara dallrar, känns som gelé. Hur kan en vadmuskel bara försvinna?
7. En viktuppgång på 7 kg under 6 veckor
8. Ett midjemått som har ökat x-antal centimetrar
9. En kondition som är usel
Gipset är precis borttaget och ett långt ärr pryder nu min fotled tillsammans med min tatuering.
Höger vad är ca. 4 cm smalare och känns som en klump gelé
"Har du mögel på ditt ben?" frågade Gabbe när han såg mitt nyavgipsade ben
Bella och Gabbe tyckte det var roligt att skrubba bort den döda huden på mitt ben.
Igår var första dagen i frihet och min första träningsdag. Marie och barnen drog med mig till simhallen och det var bra. Jag kunde gå enkelt i vattnet och simma, visst det gjorde ont att använda benet, men det gick att använda i vattnet iallafall. När jag går utomhus använder jag fortfarande kryckor, men inne försöker jag hålla mig borta från dem. Jag går ostadigt och haltar mig fram, men jag märker redan en skillnad i balansen och fotens rörlighet. Men jag förstår att det kommer ta tid innan jag är helt återställd... Verandans dansgolv får tyvärr vänta på mig några veckor till...
Jag är iallafall otroligt TACKSAM för att mitt gips äntligen är borta!
Kommentarer från TV-soffan!
1.David Lindgren, Skyline
Ingen kommentar, det behövdes lixom inte.
2. Cookies N Beans, Burning flags
Isabella: "Varför har hon ett konstigt streck mellan ögonen?"
3. Jay Jay Johanson, Paris
Isabella: " Han är ju skitdålig, varför är han med, mamma?"
4. Mary N diaye, Gosa
Hos oss dansades det framför TVn och låten spelades sedan om och om igen...
5. Eric Gadd, Vi kommer aldrig att förlora
Isabella: "Kisspaus!"
6. YOHIO, Heartbreak hotel
Isabella: "Har han trosor eller kalsonger på sig under sina byxor?"
7. Anna Järvinen, Porslin
Gabbe: "Sofie, hon har mysbyxor på sig precis som du"
8. Michael Feiner & Caisa, We're still kids
Isabella: "Åh, fy vad dåligt, jag sjunger bättre än henne..."
Gabbe: "Är Sean Banan med nästa vecka?! JAAAAAAAAAA, SEAN BANAN!!!
