Andas, ta en sak i taget och samla energi på helgerna!
De senaste 5 åren har mitt liv varit på topp. Jag har haft en energinivå som jag aldrig känt tidigare, jag har vaknat med ett leende och somnat med ett leende. Jag har verkligen njutit av livet.
Den senaste veckan har varit den tuffaste veckan för mig under dessa 5 år. Jag har känt mig som ett vrak och skulle vilja byta mitt liv med vem som helst.
För 2 veckor sedan fick jag veta att min närmaste kollega kommer avsluta sitt arbete hos oss tidigare än vad vi räknade med. Jag var i Stockholm på utbildning när jag fick detta besked och fick aldrig chans att arbeta med henne en sista gång. Så när jag var tillbaka på kontoret i Umeå stod jag plötsligt helt ensam och skulle utföra mina arbetsuppgifter och hennes uppgifter samtidigt. Det mest spännande med detta att jag inte kan min kollegas arbetsuppgifter, vi arbetar i olika IT-system och har olika ansvarsområden.
Det enda jag tänkte var andas, ta det lugnt, gö en sak i taget och håll humöret uppe. Ett par dagar senare anlände min nyanställda kollega som egentligen skulle ha gått bredvid min kollega som slutade tidigare. Istället fick hon gå bredvid mig.
Så under de senaste 8 arbetsdagarna har jag arbetat med mina arbetsuppgifter, min kollegas (som jag inte riktigt vet hur jag gör) samt lärt upp min nya kollega. Jag har även försökt lära henne min gamla kollegas uppgifter och IT-system (som jag inte kan)
Med andra ord har arbetsbelastningen på jobbet varit extrem. Högarna har vuxit varje dag och min stressnivå har vuxit med högarna. Jag har jobbat över många timmar och försökt att få nån kontroll på arbetssituationen. Det har minst sagt varit tufft!
Samma dag som min nya kollega började hos oss så dog även min mormor, något som tog mig hårt. Djup sorg och hård stress resulterade i att jag även har sovit extremt dåligt. Under förra veckan sov jag bara ett par timmar varje natt. Sorg, stress och trötthet är en dålig kombination som tar all energi. Så mycket som jag har gråtit denna vecka har jag inte gråtit på många, många år. I fredags kände jag mig som ett vrak och jag ville helst bara dra täcket över mig och vakna lagomt till när sommarsemestern börjar.
Men det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen.
Nu börjar jag få kontroll på min arbetssituation och jag ser ett litet ljus i tunneln i allafall.
Det som har fått mig att orka att bita ihop och köra på de två senaste veckorna är helgerna. De senaste två helgerna har jag fått fylla på med energi med familj och vänner vilket ha gjort att jag har orkat med några tuffa veckor.
För två veckor sedan kom Jessica på besök. Vi tog en dag i Agnäsbacken och råkade ut för en liten "olycka" som fick oss att skratta i ett dygn. Länge sedan jag skrattade så mycket som då.
"Olyckan" var alltså att vår liftpinne plötsligt gick sönder och vi ramlade i liften, något som fick oss att aldrig sluta skratta. Efter en dag i backen fick det bli en kväll på Olearys. Trevligt avslut på en rolig dag.
Nu i helgen hade jag helst velat stanna hemma och jobba hela helgen men som tur var hade jag, Marie och barnen bokat in en weekend i Bjästa och Ö-vik. Jag kunde lämna all stress, sorg och trötthet hemma och hade istället en jättemysig helg med syster och barnen.
På lördagen åkte vi slalom i Bjästabacken, gjorde våfflor över öppen eld och njöt i solen.
På kvällen hängde vi i en miniliten stuga (även kallad stubben) åt tacogratäng, spelade kort, UNO och yatzy.
På söndag åkte vi in till Ö-vik och käkade frukostbuffé. Efter det blev det några timmar på Paradisbadet. Åkte vattenrutschkanor och bubblade i flera timmar. En mysig helg som fyllde på min energinivå.
Idag har jag varit i Stockholm på möte och det är bara två arbetsdagar kvar av denna vecka. Det innebär ny energipåfyllning i helgen igen.
Jag har funderat på om jag ska skriva ett långt och känslosamt inlägg eller om jag ens ska skriva något alls.
Men att skriva ett långt, känslosamt inlägg känns jobbigt och att inte skriva något alls känns fel.
Så jag har bestämt mig för att skriva ett kort (och kanske lite känslosamt) inlägg.
När jag har fått frågan vilken person som är min största förebild så har jag alltid svarat snabbt och utan tvekan: min mormor
Mormor är den mest generösa person jag träffat. Hon såg alltid till att sin omgivning hade det bra och satte alltid sig själv i sista hand. Mormor passade alltid upp alla andra utan att klaga. Hon var godhjärtad, osjälvisk, generös och omtänksam.
I måndags lämnade hon detta jordeliv och jag känner en enorm saknad.
Kommer inte bara sakna henne utan även hennes galet goda kanelbullar och supergoda köttfärssås. Gissar att mormor bjuder alla i himlen på stort bullkalas just nu.
♡
Jag och Marie med mormor och morfar i Ljungaverk i slutet av 80-talet
(Texten kommer från Ed Sheerans låt "Supermarket Flowers")
Halva mars har gått och jag har hunnit med en hel del den senaste veckan.
Förra helgen var det dags för Mellofinal med onsdagsgänget. Vi käkade på Harriets innan vi samlades hos Sara för att se finalen.
Carole tippade bäst av oss alla och fick en fin Eurovision bok i vinst. Jag hade inte ett enda rätt på min tippning...
Jag höll ju på Jon-Henrik förståss men Robins låt är ju helt okej den med. Nu har vi i onsdagsgänget börjat nedräkningen till Eurovision 😊
I tisdags påbörjade jag en utbildning i Stockholm. Den kommer pågå hela året och det känns enormt roligt och spännande.
Nu vid första utbildningstillfället bodde jag på Yasuragi i Nacka. Härligt ställe och jag passade på att testa det japanska badet på kvällen.
i Stockholm var det verkligen vår men här i Umeå är det en fantastisk vårvinter just nu. Förra helgen tog jag en promenad vid Nydalasjön och det var enormt härligt
Den här helgen har jag haft besök, mer om det i nästa inlägg.
Det har gått två veckor sedan jag var på en liten resa ner till södra Sverige.
Stannade till ett dygn hos Linda i Linköping och efter det åkte jag vidare till Jönköping.
Här kommer några bilder från helgen
Första stoppet blev hos Linda i Linköping, där var det vår och vi hann leka lite i lekparken när jag kom ner.
Jag åkte sedan vidare till lillasyster i Habo där det var dags för barndop för lilla Stina.
På söndagen tog vi en biltur till ett minizoo utanför Jönköping. Snön vräkte ner så vårkänslan försvann snabbt. På kvällen blev det spelkväll och familjemiddag.
Ska sammanfatta senaste veckans äventyr i ett annat inlägg.
Tiden springer fram och jag fortsätter vara dålig på att blogga. Det här inlägget kommer bli kort men då den här helgen var så rolig så vill jag dela med mig av några bilder från 11-12 februari
För en månad sedan var det Vintersim i Skellefteå, jag tittade när Fredrik simmade i det 0-gradiga vattnet och umgicks med kompisar hela helgen. En sjukt rolig helg!
Februari bestod av massa roligheter och nu när halva mars har gått kan jag även säga att den här månaden har börjat bra.
Ny blogg och nytt liv - Här kommer jag att dela med mig av min livsresa, inte bara en resa mot nya spännande utmaningar och nya möten, ni kommer även få följa med på en geografisk resa mellan Skellefteå, Umeå och Sundsvall.
Jag är en person full av energi, en optimist, en glädjespridare som älskar Livet. Mitt mål är att njuta av varje dag som går och uppleva så mycket som möjligt.
Här i min blogg kommer jag dela med mig av mina tankar, mina drömmar och mitt Liv i text och bild!
