Jag är verkligen inte en oturs-förföljd människa, tvärtom! Jag råkar normalt sätt aldrig ut för något jobbigt. Men under hela vintern så har jag funderat på om "någon" försöker bryta ner mej, en känsla av att någon sitter med en liten "Sofie-voodoodocka" och bara vill mig illa.

 

Efter en otroligt jobbig sommar, så var jag ju redo att börja ett "nytt liv" när jag flyttade hit till Skellefteå. Jag hann bara bo här några veckor då jag en dag ramlar nerför en stentrappa i ett köpcentra och skadar min svanskota så illa att jag hade svårt att sitta under flera veckor. Otur eller berodde fallet på något annat?

 

Min svanskota hann knappt läka, innan jag drabbades av halsfluss och feber i november. Det blev att ligga inne och ta det lugnt i en vecka. Otur eller berodde halsflussen på något annat?

 

Typ tre veckor senare så kom nästa fall, då på en isfläck. Operation, gips och ligga stilla i två månader. Otur eller berodde fotledsfrakturen på något annat?

 

Fyra dagar efter fotledsoperationen, slår jag in min friska fot i kryckan. En tå skadas så illa att jag inte kan hoppa på ett ben under några dagar. Otur eller berodde tåskadan på något annat?

 

Två veckor efter att jag blev avgipsad blir jag återigen sängliggande, då p.gr.a feber och hosta... Otur eller berodde sjukdomen på nått annat?

 

Och nu senast var det då den eventuella inflammationen i mellanfoten/tåleden. Otur eller beror inflammationen på något annat?

 

Förstår Ni nu varför jag har börjat fundera på om det är så att "någon" vill mig illa?!

 

När jag pratade med min lillasyster om just detta så sa hon: "Ja, men om någon vill bryta ner dig så verkar dom ju ha misslyckats totalt, då det verkar som allt bara gjort dig starkare..."

 

Och jag insåg då att det är ju så, jag borde se på min "otur". Är det så att "någon" bryter ner mig enbart för att jag ska bli starkare och växa som människa... Ja, då har den "någon" lyckats med det. Efter den här vintern känns det som om inget kan få mig att bryta samman, jag är starkare än någonsin!

 

Idag var första dagen på länge som jag kände mig fullt frisk. Jag gick fram och tillbaka till stan utan att känna av smärta i foten.

Läge för mer "otur" nu då?!