Tänk att en liten synål kan förstöra en hel dag...
Den här helgen skulle bli en rolig helg med vännerna här i Skellefteå.
I flera veckor har vi laddat för en utekväll på Verandan efter ett långt uppehåll från nattclubs-livet.
Vi började ladda upp lite på fredagkväll med en enkel middag hos mig och sedan några kortare besök på ett par pubar här i stan, en trevlig men lugn kväll.
På lördag förmiddag var jag med om en mindre olycka, en olycka som förstörde alla mina lördagsplaner.
Jag ska ta hela storyn från början.
Jag satt i min soffa och handsydde en söm en nyinköpt topp. När jag var klar la jag synålen uppepå min lilla syask och tänkte att jag läger undan synålen om en stund. När jag två minuter senare skulle lägga undan synålen så var den spårlöst borta. Jag kollade i soffan, på borde och golvet men hittade inte den lilla synålen. Jag gav upp letande och tänkte att jag hittar den nog sen nån gång. 10 minuter senare går jag på min lurviga vardagsrumsmatta och känner ett enormt stick/smärta i hälen, jag skriker rakt ut. sätter mig snabbt ner i soffan för att ta ut, det jag tror är den spårlöst försvunna nålen. Till min förvåning så har jag ingen nål i hälen, inte ens ett litet sticksår eller blodprick syns på hälen. Jag börjar leta nålen på mattan och hittar där en halv nål. Spetsen på ca. 2 cm var borta, så jag fortsätter att leta spetsen men hittar den inte. Jag ger upp, ställer mig upp och börjar gå på mina fötter...
Smärtan i min vänstra häl är så stor att jag haltar. Jag väljer därför att sätta mig ner igen och kolla om jag ser nått under hälen. Efter en väldigt noga titt så ser jag ett mycket litet nålstick under hälen. Jag börjar trycka vid nålsticket och känner smärta när jag trycker där, när jag trycker hårt så känner jag även at det är nånting hårt inne i hälen.
PANIK!
Är det möjligt att nålen har åkt in i min häl och fastnat?
Ringer först till mamma för rådfrågning, sedan till sjukvårdsupplysningen och sist till kompisen Frida. Alla tyckte att jag skulle åka till akuten, något som jag verkligen inte hade tid med då jag skulle jobba på Friskis & Svettis.
Men jag fick avboka jobbet på Friskis och hoppade på cykeln och cyklade till akuten istället. Jag insåg ju att jag inte kommer kunna dansa med en nål i foten på kvällen.
Klockan 11.45 anlände jag akuten och den långa väntan började. Sköterskan som tog i mot frågade bestämt:
-"Hur kan du tro att du har ena delen av nålen kvar i foten?" Som tur va kom beviset efter ett par timmar då jag röntgade foten
Jag fick en kopia av röntgenplåtarna
Synålen var en bit in i foten. Spetsen på nålen var hela 2,5 cm in i hälen.
Efter röntgen fick jag vänta länge på att prata med en läkare. Vid 14.30 kom en läkare och sa till mig att han inte kan ta ut den där på plats och att jag måste till en operationssal, han ville även veta när jag åt sist ifall att de måste söva ner mig vid operation.
Jag skrek rakt ut: -"Ni får inte söva mig, jag ska ju ut och dansa ikväll"
Han tittade konstigt på mig och sa att vi får se vad som händer...
Två timmar senare, vid 16.30 kom en ny läkare och skjutsade mig i rullstol upp till operation. Han meddelade även att det blir lokalbedövning i foten... och jag kände en enorm lättnad! Vid den här tiden hade jag värk i hela foten och hade väldigt svårt att gå.
Operationssalen var jag väl bekant med då jag var i samma sal för två år sedan då jag opererade min fotledsfraktur.
Och jag fick genomgå samma procedur denna gång. Av med mina kläder och på en sjukhuskläder och mössa. De bäddade ner mig under ett varmt täcke, satte syrgasslangar i näsan, satte fast en droppnål på handen, klistrade fast sån där blåa saker på bröstkorgen och tog blodtrycket flera gånger. I operationssalen fanns 4 sköterskor och narkossköterska samt operationsläkaren. Fatta vilka resurser som gick åt bara för att jag hade en liten nål i foten!
Efter lokalbedövning i foten fick operationsläkaren kämpa för att få ut nålen, nålen gick av och sista biten ville inte riktigt komma ut. Men till slut så var den 2 cm långa nålen borta och jag fick lämna sjukhuset vid klockan 18. Sköterskorna ville dock inte att jag skulle cykla, så det blev taxi hem. De var även noga med att jag inte fick köra bil och inte dricka alkohol under kvällen.
Väl hemma slängde jag i mig mat och bytte om och vid 20.30 fick jag hämtning och åkte hem till Lisa på förfest. Haltande, smärta i foten och med vatten i glaset försökte jag hålla partyhumöret uppe ändå.
Vi tog taxi till Verandan och jag försökte dansa, men att dansa med en nyopererad häl är inget jag rekommenderar. Smärtan var lite för stor för att jag skulle har riktigt roligt, så efter kl. 1 lämnade jag den totalt misslyckade partykvällen som jag hade sett fram emot i flera veckor...
Tänk att en liten nål kan förstöra så mycket...
Nu ska jag packa för imorgon haltar jag vidare till Umeå.
