"...We must somehow learn that love's the greatest gift that we could ever give..."
Det är 19 dagar sedan jag skrev ett inlägg och jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om allt jag har hunnit att göra de här senaste veckorna, men det tänker jag inte göra...
Istället skriver jag ett kort inlägg om den här helgen som har varit jobbig och känslosam.
I torsdagskväll körde jag upp till Skellefteå för att delta på Elins begravning som var i fredags.
Hur är det möjligt att någonting som är så tragiskt och sorgligt samtidigt kan vara så vackert och kärleksfullt?!
Många tårar rann ner för kinderna i fredags och det var tung dag.
Att säga ett sista farväl till en person som jag har fått se växa upp och som jag haft många hoppfulla samtal med de senaste åren, framförallt de här senaste månaderna... det gör ont.
Men begravningen var vacker och trots alla tårar så fylldes kyrkan med så mycket hopp och massa kärlek.
*************************************************************************
Jag hade en Stockholmsresa inplanerad i helgen men som tur var så avbokades den, jag hade faktiskt inte orkat med det. Jag har känt mig ganska sorgsen och tom hela helgen och trots att kompisarna i Skellefteå ville att jag skulle stanna och följa med dem ut så valde jag att åka hem till Umeå i stället.
Väl hemma i Umeå fick jag ett kort besök av två Skelleftebor- precis det jag behövde, sitta ner och prata och skvallra om allt mellan himmel och jord, det gav mig energi till att börja adventspynta senare på kvällen.
Idag har jag städat och julpyntat det sista i min lägenhet, så nu är granen tänd, stjärnan lyser i fönstret och 1.a ljuset är tänt på bordet. Nu ska jag dricka lite glögg och äta en julskinkemacka innan jag ska sova.
Det är skönt att den här tunga helgen börjar lida mot sitt slut... <3
